Idag hände det äntligen! Jag lät nålen pryda baksidan av min axel. Tatueringen som jag hade vart nervös över i typ 1 vecka över tog egentligen bara 15-20 minuter att göra och gjorde dessutom inte alls så ont som jag trodde att det skulle göra. Nu så vill jag bara ha fler tatueringar... Visst kändes det, men inte sådär jättemkt så att man inte kunde stå ut med det..Just nu är jag mmest bara irriterad över plasten som ligger över. Jag kommer få utslag av tejpen. Men det är fan värt det. Har jag väntat såhär länge på att göra något som jag verkligen vill så får det kosta vad det kosta vill..  "M" var i alla fall så snäll och följde med, fast han behövde aldrig hålla mig i handen hehe... Ett tag såg han så trött ut så jag trodde han skulle somna. Men det gjorde han inte...  Han höll ut ändå.

Kan inte säga annat än att han är den underbaraste.. Han är bara underbar. Jag ska inte försöka mig på att förklara något som jag inte kan. "M", Du är bara enastående. Så speciell, Såsom ingen annan kan vara....
Du är bara Du..