Lördag. Skönt att sova ut idag. Vaknade vid halv 4 och klev upp, tänkte övningköra, men Kalle hade inte tid så det får bli imorgon istället. Då har det förhoppningsvis slutat snöa också. Borde ju egentligen plugga, men det känns som att det blir lite fel eftersom jag drack en öl då vi egentligen skulle fara ut ikväll, men det blev inget. Så vi gick tillbaka till Marcus och kollade tv och och det gör vi fortfarande.

Som vanligt så har inte dagen alls blivit som jag planerade, Tänkte verkligen hinna medså himla mycket idag, men just nu har jag inte gjort något av det. Äh, det finns fortfarande en hel söndag. Hehe, som att jag skulle ha motivation nog att göra några läxor.Nej, det blir  nog som vanligt i sista minuten.
 
Men men, Tur att det är sista året. Så man slipper skolan ett tag. Då återstår det bara att förverkliga alla sina planer för framtiden. Äh, jag har inget speciellt att berätta idag så Adios Amigos !

idag har det varit en rätt lugn dag, hade bara en lektion som gick rätt fort då vi labbade med aminosyror. Fast vi hann aldrig klar ( jag tror inte någon hann) så får väl se vad det blir av det. Intressant ändå. Usch, känner mig någorlunda stressad, men orkar inte plugga heller. Allt känns som meningslöst. Har verkligen hur mycket som helst att göra men det känns som att jag är så jätteless på skolan just nu. Det är som ingen heller som riktigt förstår hur det egentligen är. Allt blir bara jobbigt, fast mycket kanske är också för att jag är enrvös över uppkörningen.

Dessutom skall vi på studiebesök till MK3 så jag hoppas verkligen inte att det tar så länge där så att jag hinner förbereda mig psykiskt, men jag hoppas att det går bra. Det kanske bara är  bra med studiebesöket så jag inte tänker på hur nervös jag är? Hmm, får väl se hur det går. Jag kan inte annat än hoppas på det bästa alltså att jag klarar det. Dessutom så MÅSTE vägverksgubben / tanten ju ta hänsyn till att det är såhär mycket snö eller hur ? Det vore ju som lite skumt annars, att dem ber en parkera helt felfritt om snön vräker ner till exempel. Det går ju som inte. Dels för snön och dels för att det är MYCKET sämre sikt när det snöar ute. Men förhoppningsvis kommer jag inte behöva bilen när det är sånt här hemskt väder, det låter väldigt osannolikt, jag vet haha. 

Man kan ju alltid drömma. Jag kommer stoppa upp trafiken för att jag aldrig kommer våga köra fort när det är snö ute. Inte med sånt här väder i alla fall. Eller så blir jag en trafikfara för att jag kör så slarvigt och fort. Hehe. Men jag skall nog inte hurra för mycket ännu. Får se till att klara kortet först innan jag börjar att planera.
Idag så har det kanppt gått att vara ute pga vädret. Det har verkligen varit hemskt!

Jag är ingen snömänniska direkt. Men så fort jag kom in så blev det ett hett bad på en gång och det var så härligt. Men det värsta är ju fortfarande att det inte slutat snöa ännu. Jag vill inte ha mera snö ! Det här som redan har kommit räcker ju gott och väl. Men tydligen inte. Dumma växthuseffekt / ozonlager etc. (allt som gör att klimatet förändras).

Ja, nu sitter jag här hos Marcus. Meningen var att jag skulle plugga när han åkte och kollade på sin väns nya lägenhet, men nu sitter jag här med noll motivation som vanligt, Mitt word funkar inte heller och jag blir så arg eftersom jag tänkte skriva det på datorn så det bara hade varit att lära in det sedan. Men nej, word har bestämt sig för att inte fungera trots att datorn är helt ny ännu. Störande. Jag börjar som kännas lite smått panik då vi har Nationellt prov i Svenska imorgon. Jag har inte alls hunnit övningsköra så mycket som jag skulle vilja, men får träna mera i helgen. Jag hoppas verkligen att jag klarar uppkörningen. Jag blir verkligen besviken på mig själv om jag inte klarar den, men man kan inte göra annat än sitt bästa och bättre än så kan det inte gå . Det som jag faktiskt är orolig för är säkerrhetskontrollen. Konstigt nog. Tänk så får man hjärnsläpp och kommer intre alls ihåg vad man skall göra? Äh, jag oroar mig säkert bara i onödan. Det kommer säkert gå bra ändå. Nu:  Plugg till nationella provet!

Idag har vi varit på studiebesök till LTU (Luleå Tekniska Universitet ) och det var väl rätt okej, men nu har man varit där varje år sedan man börjat på gymnasiet så man börjar nästan veta vad som väntar en. Förutom att den här gången så var det värsta kaoset och man fick gå själv dit man ville ungefär. Visst, man fick en massa pennor, reflexer och andra diverse saker, men det var knappast värt det och som jag sa tidigare, man har varit där för många gånger.

Visst, den här gången kanske man tog det som studenterna sa lite mer seriöst eftersom man själv ändå snart kommer att börja plugga. Fast  jag tror fortfarande att Luleå inte är något för mig, det blir nog Umeå för min del när det blir plugga igen. Mamma sa såhär för någon dag sen: "Men om du och Marcus söker till Umeå och den ena inte kommer in, hur går ni då?"Enkelt, båda flyttar ändå. Så det så. Hon som tror att jag kommer bo så länge hemma. Jo tjena! Jag skall ut ur lägenheten efter studenten och så fort jag själv och Älsklingen hittat en lägenhet och fått jobb. Hon tror väl förstås att jag kommer bo hemma tills jag skall flytta till Umeå, men icke ! Där har hon fel. Om det någonsin skulle (gud förbjude) ta slut med Marcus så fixar det sig ändå.  Jag är helt övertygad.

Även om hela världen skulle rasa samman om det hände så skulle det ändå gå att fixa. Men även om jag och Marcus skulle bråka ordentligt någon gång så skulle det ändå gå att lösa utan att någon slår ihjäl den andra. Det finns verkligen ingen anledning att använda våld. Man borde vara nog mogen att kunna lösa problemet genom att diskutera. Jag älskar verkligen Marcus  och jag är helt övertygad om att han känner likadant. Det går som inte att leva utan varandra och det borde väl betyda något? Finns det ens något sånt som tvillingsjälar? Om det finns så är det precis så det är nu. Det är bara liksom menat att vara såhär, och hur vet man det? Det går som inte att förklara, man bara vet. Kvinnlig intuition eller något. Kanske låter lite fjantigt att säga För alltid men det känns verkligen somn att den här kärleken och det här förhållandet inte har något slut, precis som en cirkel. Det går runt och runt, men har inget slut. Man kanske inte kan säga för alltid, men när man ger sig in på något så stort som ett seriöst förhållande så borde man ha i baktanke att i alla fall försöka få det att funka oavsett hur mycket / om man bråkar.