Idag har vi varit på studiebesök till LTU (Luleå Tekniska Universitet ) och det var väl rätt okej, men nu har man varit där varje år sedan man börjat på gymnasiet så man börjar nästan veta vad som väntar en. Förutom att den här gången så var det värsta kaoset och man fick gå själv dit man ville ungefär. Visst, man fick en massa pennor, reflexer och andra diverse saker, men det var knappast värt det och som jag sa tidigare, man har varit där för många gånger.

Visst, den här gången kanske man tog det som studenterna sa lite mer seriöst eftersom man själv ändå snart kommer att börja plugga. Fast  jag tror fortfarande att Luleå inte är något för mig, det blir nog Umeå för min del när det blir plugga igen. Mamma sa såhär för någon dag sen: "Men om du och Marcus söker till Umeå och den ena inte kommer in, hur går ni då?"Enkelt, båda flyttar ändå. Så det så. Hon som tror att jag kommer bo så länge hemma. Jo tjena! Jag skall ut ur lägenheten efter studenten och så fort jag själv och Älsklingen hittat en lägenhet och fått jobb. Hon tror väl förstås att jag kommer bo hemma tills jag skall flytta till Umeå, men icke ! Där har hon fel. Om det någonsin skulle (gud förbjude) ta slut med Marcus så fixar det sig ändå.  Jag är helt övertygad.

Även om hela världen skulle rasa samman om det hände så skulle det ändå gå att fixa. Men även om jag och Marcus skulle bråka ordentligt någon gång så skulle det ändå gå att lösa utan att någon slår ihjäl den andra. Det finns verkligen ingen anledning att använda våld. Man borde vara nog mogen att kunna lösa problemet genom att diskutera. Jag älskar verkligen Marcus  och jag är helt övertygad om att han känner likadant. Det går som inte att leva utan varandra och det borde väl betyda något? Finns det ens något sånt som tvillingsjälar? Om det finns så är det precis så det är nu. Det är bara liksom menat att vara såhär, och hur vet man det? Det går som inte att förklara, man bara vet. Kvinnlig intuition eller något. Kanske låter lite fjantigt att säga För alltid men det känns verkligen somn att den här kärleken och det här förhållandet inte har något slut, precis som en cirkel. Det går runt och runt, men har inget slut. Man kanske inte kan säga för alltid, men när man ger sig in på något så stort som ett seriöst förhållande så borde man ha i baktanke att i alla fall försöka få det att funka oavsett hur mycket / om man bråkar.