Nu sitter jag faktiskt hemma (för en gångs skull) och har det tråkigt. Tur i alla fall att jag har Min dator här så jag slipper skitdatorn. Men det gör inte saken så mycket bättre. Jag saknar Marcus, det kanske låter lite fjantigt, men jag kommer inte få träffa honom förrän ikväll. Men han måste ju få umgås med sina kompisar också som han faktiskt inte umgås med så jättemycket eftersom nästan ingen av vännerna han umgås med bor kvar här. När mamma hämtade mig från körksolan så sa hon en sak som för en gångs skull stämde som jag höll med om: Jag har flyttat in hos Marcus. För mig gör det ingenting och inte för Marcus heller, han har en dubbelsäng so waht? Och hans pappa har inte heller klagat och det borde han ju ha gjort om han inte ville att jag skulle bo där ungefär 24/7. Eller hur?

Det låter ju rätt vettigt. Det är ju inte heller så att jag tar extremt mycket plats eller äter dem ur huset, men visst jag förstår mamma, hon vill väl att jag skall vara hemma mera bara. Men det går bara inte. Det är så förbannat tråkigt att vara hemma, jag har verkligen INGET att göra så vad skall jag göra?
Men hon verkar inte förstå att jag inte vill vara här. *suck* Och inte nog med det så är skolan bara sådär extremt jobbig just nu. Engelskainlämning, Kemiprov, Biologiinlämning. Dessutom har vi Nationellt Prov i svenska direkt efter lovet + att vi skall till LKAB då. Just nu så är det vääääääldigt mycket som måste fixas med Projektarbetet också. JAG ORKAR INTE! JAG VILL INTE!

Just nu så känns allting så jobbigt. Jag vill inte bo hemma längre. Fast då måste jag jobba och det vill jag inte. Eller vill och vill snarare orkar inte. Är så less på allt. Vill bara bort. Dessutom börjar jag få panik över körkortet. Jag vill ha det nu, men känner att jag inte ork/tid för att övningsköra, vilket jag måste göra om jag skall klara uppkörningen när jag har den. Just nu känns det som att det inte är så länge kvar längre( och det är det inte heller). Paniken bara flödar. Allting känns upp och ner. Jag orkar inte.

Jag vill bara vara med dig alltid. Hela tiden. Konstant.
Jag längtar efter dig varje sekund jag är ifrån dig.
Jag älskar dig så otroligt mycket.
Jag är alltid din om du alltid är min, Jag lovar.
Jag älskar dig.