Men ÅÅÅH! I början av veckan fick jag höra att "M" kanske kommer hem på lördag. Yey! tänkte jag och längtade hur mycket som helst. Nu är det söndag och han har fortfarande inte kommit hem. Men det var egentligen inte hans fel att han inte kom igår, och till på köpet så kanske han kommer hem så sent så att det inte är någon ide för mig att komma till honom. Kul när man längtar hur mycket som helst och veckan har känts skit på grund av allt förbannade krångel med alla kurser och schemat och allt helvete. Men, jag ska försöka att inte bli onödigt arg ändå. Det är väl ändå bra att hinna sakna Honom på riktigt någon gång. Även fast det stört mig så himla mycket så kommer det ändå kännas bra när han kommer hem. Vilken tid det än blir.