Det var så irriterande i morse. Jag var så trött och irriterad ( hade somnat typ 3 ) och pallrade mig ner till skolan för Biologin är ändå en vikig lektion som faktiskt är lite rolig. Så var så klart Karin hemma med Vård av Barn. Det var så irriterande för jag ville verkligen ha en sovmorgon, vilket jag hade fått också om jag inte gått till skolan. Men fick i alla fall lite biologi gjort. Vi bestämde oss att jobba om "Vårt Immunförsvar". Rätt intressant ändå, fast mycket detaljer som måste tas med. Sen var det Studentmöte, vilket jag egentligen också hade kunnat skippa, dock så fick jag i alla fall min studentmössa idag. YEY ! Det känns faktiskt nu som att det finns lite hopp om att jag klarar mig till Studenten. Studenten som man i stort sett längtt efter hela sitt liv, men som egentligen bara är början på något annat. Det är väl nu vi skall börja anses som vuxna ? Hmm... Jag känner mig inte ett dugg vuxen direkt, nog för att jag tror att jag hade klarat mig själv om jag hade flyttat hemifrån ( vilket jag i stort sett gjort ). Fast det är nog ändå inte samma sak att flytta 50 mil som att flytta 5 km . Det kommer nog vara med skräckblandad förtjusning som man beger sig ut i "vuxenlivet" efter Studenten. Det är som då allt börjar på riktigt.
Just nu känns pluggandet som en evighet bort, men det är det ju egentligen inte. Eller ? Jag vet inte alls längre vart jag vill flytta. På ett sätt känns det som att man bara vill flytta så långt bort som möjligt, bara för att slippa allt som påminner en om Gällivare. Men samtidigt har man ju liksom sitt liv här ( om man nu kan kalla det det ). Alla släktingar, vänner  & bekanta. Allt kommer som börja om från 0.
På ett sätt vill jag starta om mitt liv från 0, men jag vill inte heller känna mig helt ensam i en helt ny stad ( vilken det nu blir ).