Jag kommer ihåg när jag och min bästa vän planerade våran framtid när vi var 11-12 år gamla. Vi skulle flytta till USA och då vara utbildade läkare. Jobba som "Läkare utan gränser" ville jag göra och hon ville bli kirurg och ha en hund som skulle heta Rutger.

Nu blev det lite annorlunda.
Nu är hon i USA, ska plugga där ett halvår. annarws pluggar hon i Luleå. vi har båda pojkvänner sen flera år tillbaka.
Vad gör jag då? Jag sitter här fortfarande med bara gymnasiekompetens och springer på Arbetsförmedlogen titt som tätt och försöker hitta något jobb. Har sökt in på skola flera gånger utan någon större lycka.
Fast jag gissar att pojkvänner inte var inräknade i våra planer då.

Nu har jag andra drömmar och planer än när jag var 11-12 och det antar jag att min bästa vän har också.
Det tar bara lite tid att få det att gå i uppfyllelse.
MEN jag är inte bitter nej.
Jag trivs bra med att bo här på Kilen i Malmberget. Det är ett fint område. Min pojkvän är underbar ( fortfarande efter tre år =D ). Livet går sakta mer säkert framåt ändå.
Det är bara det att min bästa vän befinner sig en halv världsdel ifrån istället för 25 mil som hon brukar.
Adjö.